Prolog.
Jag behöver ventilera mig.
Lufta elementen. Rensa avloppet. Skura golven.
Måla om. Färglägga.
Rita en egen karta. Upptäcka nya platser.
Den här bloggen kommer att handla om att leva med diagnosen Borderline.
Eller egentligen, att lära sig att leva med den.
Att dagligen pendla mellan himmel och helvete.
Det smärtsamma i att inte kunna planera långsiktigt. Att drömma om en romantisk weekend till Paris, men aldrig våga boka biljetterna då den ständiga frågan "kommer jag att finnas till då?", dyker upp.
Den kommer också att beröra den stora utmaningen och det kompelexa i att parera en intensiv kärleksrelation med självmordstankar och panikångest. Hur det kan vara att älska någon annan, bli älskad, men samtidigt vilja dö.
Hur det kan vara att tänka tusen saker men knappt kunna formulera en mening, och att känna en miljon känslor men bara veta namnet på en - hopplösheten.
Det här är min resa.
Mathilda.
Lufta elementen. Rensa avloppet. Skura golven.
Måla om. Färglägga.
Rita en egen karta. Upptäcka nya platser.
Den här bloggen kommer att handla om att leva med diagnosen Borderline.
Eller egentligen, att lära sig att leva med den.
Att dagligen pendla mellan himmel och helvete.
Det smärtsamma i att inte kunna planera långsiktigt. Att drömma om en romantisk weekend till Paris, men aldrig våga boka biljetterna då den ständiga frågan "kommer jag att finnas till då?", dyker upp.
Den kommer också att beröra den stora utmaningen och det kompelexa i att parera en intensiv kärleksrelation med självmordstankar och panikångest. Hur det kan vara att älska någon annan, bli älskad, men samtidigt vilja dö.
Hur det kan vara att tänka tusen saker men knappt kunna formulera en mening, och att känna en miljon känslor men bara veta namnet på en - hopplösheten.
Det här är min resa.
Mathilda.
Kommentarer
Postat av: H
Det känns som att den här bloggen kommer bli en keeper. Givande innehåll, framfört på ett poetiskt sätt. Du skriver underbart vännen. Puss
Postat av: Anonym
I Love U!
Och vet du...någonstans där längre bak i vagnsettet på bergodalbanan sitter jag och håller i mig. Hårt hårt.
Var inte rädd.
Din mami
Trackback
